Juoksengi är en av Tornedalens äldsta byar, där folk har levt sedan stenåldern. Med ett antal stenåldersfynd som håleggad yxa (yxtyp daterad till 1700 fvt) och sk norrbottniska hackor, finns bosättningar bevisade sedan 4000 år längs den nuvarande byns älvstränder. Ytterligare fynd såsom en vikingatida järnyxa (på Piiloniitty äng), järnkniv (Heponiemi) tyder på kontinuerlig bebyggelseetablering och på 1500-talet fanns det ett femtontal gårdar i byn.
Förleden i namnet Juoksengi skulle kunna vara det lapska ordet (svensklapska) juok' sa ”båge”. Byn har grundats där älven böjer sig ovanom det älvsel som ligger norr om Kattilakoski fors. Byanamnets förled ”juok” kan också härledas från Juovojoki bäck som i söder-väster avskär de stora naturängarna Mäntysuo och Isosuo, vilka har en total areal om drygt 870 hektar. Juovojokis och därmed Juoksengis källsjö är den 44 hektar stora Juojärvi som rinner upp 9 km nordväst om byn. Juoksengi stora myrängar har uppodlats alltsedan boskapsskötseln introducerats i byn och har utgjort den helt avgörande resursen för byns huvudnäring. Bäck i det samiska språket heter ”johka”, som i finska får ett u före o, d.v.s. juok. Detta tillsammans med efterleden ”engi” skulle Juoksengi således i sin helhet betyda ”byn vid bäckängarna”. Över huvud taget är de geografiska namnen i trakten så kallade kombinationsnamn. Inte sällan är språket i dessa kombinationsnamn samiska, västfinska och hälsingska (kainuun kieli) vilket avslöjar vilka befolkningsgrupper som successivt etablerat sig mera permanent i trakten.
1500-talet
Namnet Juoksengi, noterat i Jordaboken af Wästerbotten 1543 som Jwksenge och i andra gamla versioner som Juxengi, kan således som i fallet namnet Matarengi, härledas från de stora naturängarna som dominerar byns omedelbara omgivning.
Juoksengi är en av Tornedalens typiska långsträckta byar. Trakten eller byn Juoksengi börjar i söder i Vanhaniemi och slutar i norr i Nivaranta strax söder om Svanstein. Benämningar på bydelarna som Niskanpää, Laheenpää, Nikunpää, Lampisenpää härrör sig från gårdsnamn vars ändelse -pää anspelar på respektive gårds del av byn d.v.s Niskanpää kan tydas som Niskas del av byn Juoksengi, Lampisenpää som Lampinens del av byn Juoksengi.
I Juoksengi by fanns på 1500-talet 15 hemman. Namn som nämns: Huckij, Hwkij (Huukki), Outinen, Neverä, Toolanen, Tikka, Savolainen, Drocken(Taavo) och Kaartinen
Den första skattebetalaren i Juoksengi Nils Huki som i början av 1500-talet betalade fångstskatt. Han bodde strategiskt för laxfiske på den krokformade udden Huukki i nuvarande Niskanpää. Den förste som företrädde byn Juoksengi utåt mot staten var Manfred Henriksson (Toolanen) på 1500-talet.
1800-talet
I ekon karta år 1878 uppräknas följande hemman; Lambinen, Hietala, Tavoniku, Taavo, Rova, Taavola, Aasa, Rautila, Outinen, Toolainen, Mäki, Niemi, Kommes, Niska, Vanhaniemi, Haapaniemi, Myllykangas och Pudas.
Skolan
Juoksengi fick skola 1882 - det hus som nu är byns hembygdsgård. Den stora röda skolan byggdes 1928 och den nya av tegel hade sitt första läsår 1953/1954. På skolgården fanns även en barack som tidigare användes som matsal. Innan skolan från 1950 talet byggdes undervisades det i skolbyggnaden från 1882 som också nyttjades som bönehus.
Man nyttjade även lokaler hos bönder som hade utrymme för detta. Som mest hade folkskolan över 200 elever i centrumdelen av byn och över 40 i bydelen Niskanpää.
Folkskoleläraren J. A. Engström hade 1915 den första telefonen liksom telefonväxeln i Juoksengi. Engström var stor vän av lokal folkmusik. År 1910 skickade han 19 musikstycken till folkmusikkommittén: polkor, valser, schottisar, engelskor och en purpuri., som bestod av sju turer: marsch, vals, mazurka, polka-mazurka, trepak, vals och marsch. Detta tyder på att det i byn fanns både fiolspelare som kunskap i orgel- och pianospel.
Om folkmängden
År 1958 fanns i Juoksengi 1.100 personer, 568 män och 532 kvinnor. - bydelarna Niskanpää och Lampisenpää inräknade. Samma år 1958 fanns 73 telefonabonnenter i Juoksengi.
Polcirkelhusets histori
Polcirkelhuset flyttades 2001 från Lennart Haapaniemis gård till nuvarande plats. Huset låg tidigare på en udde (niemi) söder om Outinen. Udden kallades för Haapaniemi. Huset flyttades sedan till Littisvaara . Gården kallades därefter för Uusitalo. Namnet kommer av att det var ett av de sist bildade hemmanen i Juoksengi genom en dom 1826. Den förste ägaren var soldat Henrik Johansson Granat, född 1795, och hans hustru Johanna Olofsdotter Kangas, född 1784. Henrik var dräng hos Haapaniemis och när bondparet drunknade i Torneälven vid en båtfärd till kyrkan i Övertorneå, fick Henrik ärva hemmanet.